Svin
Åh!
Åhhhhh!
Fan vad vissa människor irriterar mig!
Jag stör mig något fruktansvärt på deras sätt att beete sig! Har de ingen som helst uppfostran i grunden?
De ljuger och utnyttjar folk och spelar ut alla mot varandra, allt för eget vinnande.
Jag blir så ledsen och arg när jag ser allt detta!
Åhhhhh!
Fan vad vissa människor irriterar mig!
Jag stör mig något fruktansvärt på deras sätt att beete sig! Har de ingen som helst uppfostran i grunden?
De ljuger och utnyttjar folk och spelar ut alla mot varandra, allt för eget vinnande.
Jag blir så ledsen och arg när jag ser allt detta!
Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll.
Det är inte alltid dåligt ju!
Ibland finns det underbara saker, och känslor!
Det känner jag just nu!
Det är otroligt kul, men kan inte låtas bli att kika i backspegeln.
Kan det hända igen? Ja!
Kommer det göra det? Troligtvis.
Men jag försöker låta bli att titta tillbaka.
Det ända jag ser är mina ögon röda av gråt, det är ingen rolig syn.
Jag orkar inte se mig själv så.
Därför ska jag alltid vara glad och omringa mig av människor som ger mig den glädjen jag behöver!
Nu tänder de lamporna mitt emot, dags för min sorti.
Adjö.
Philip M
Ibland finns det underbara saker, och känslor!
Det känner jag just nu!
Det är otroligt kul, men kan inte låtas bli att kika i backspegeln.
Kan det hända igen? Ja!
Kommer det göra det? Troligtvis.
Men jag försöker låta bli att titta tillbaka.
Det ända jag ser är mina ögon röda av gråt, det är ingen rolig syn.
Jag orkar inte se mig själv så.
Därför ska jag alltid vara glad och omringa mig av människor som ger mig den glädjen jag behöver!
Nu tänder de lamporna mitt emot, dags för min sorti.
Adjö.
Philip M
Ingenting
Först kom ingenting.
Sen kom ingenting.
Sen kom ingenting.
Hon är bara ett ångerfullt minne!
Jag kan fortfarande känna ilska när jag ser henne.
Nog inte lika mycket mot henne som mot mig själv. Jag blir påmind hela tiden om hur korkad jag var som inte gick efter min magkänsla.
Jag hade ju rätt hela tiden också. Hon var inget för mig. Hon var aldrig något för mig. Hon kommer aldrig att vara bli något för mig heller, annat än ett ångerfullt minne.
Jag har aldrig på så nära håll heller sett en Gold Digger, leta, utnytta och mjölka tills hon antingen tröttnar eller hittar någon "bättre och nyare".
Äcklas.
Jag äcklas av att se och höra hur hon beter sig.
Förorts tjej som inte mognat, inte vuxit upp. Bara är bländad av det hon ser, hon vill ha glamouren, hon vill ha champagnen.
Ingenting hon skulle kunna få därifrån hon kommer.
Nog inte lika mycket mot henne som mot mig själv. Jag blir påmind hela tiden om hur korkad jag var som inte gick efter min magkänsla.
Jag hade ju rätt hela tiden också. Hon var inget för mig. Hon var aldrig något för mig. Hon kommer aldrig att vara bli något för mig heller, annat än ett ångerfullt minne.
Jag har aldrig på så nära håll heller sett en Gold Digger, leta, utnytta och mjölka tills hon antingen tröttnar eller hittar någon "bättre och nyare".
Äcklas.
Jag äcklas av att se och höra hur hon beter sig.
Förorts tjej som inte mognat, inte vuxit upp. Bara är bländad av det hon ser, hon vill ha glamouren, hon vill ha champagnen.
Ingenting hon skulle kunna få därifrån hon kommer.
Att vilja vara för någon annan
Jag vill vara den som du ser när du tittar på mig.
Jag vill vara den som du känner när du känner på mig.
Jag vill vara den du tror jag är när du tänker på mig.
Om jag inte är den personen som du tror jag är.
Är det jag eller du som gör fel då?
Jag vill ju bli älskad för den jag är. Men om jag inte blir älskad för den jag är så vill jag
bli älskad för den jag inte är.
Är det ytlighet att sträva efter något som bygger på yta.
Är jag ytlig om jag letar efter någon som ska gilla mig för hur jag ser ut och hur jag är?
Vill jag ha någon som kanske bara ser mig så? Antagligen inte eftersom det var så det tidigare var.
Hur ska jag hitta någon som verkligen kan se mig för den jag är.
Fast hur kan hon se den verkliga jag om jag själv inte kan det?
Det kanske kommer med tiden.
Hon kanske kommer med tiden.
Philip
Jag vill vara den som du känner när du känner på mig.
Jag vill vara den du tror jag är när du tänker på mig.
Om jag inte är den personen som du tror jag är.
Är det jag eller du som gör fel då?
Jag vill ju bli älskad för den jag är. Men om jag inte blir älskad för den jag är så vill jag
bli älskad för den jag inte är.
Är det ytlighet att sträva efter något som bygger på yta.
Är jag ytlig om jag letar efter någon som ska gilla mig för hur jag ser ut och hur jag är?
Vill jag ha någon som kanske bara ser mig så? Antagligen inte eftersom det var så det tidigare var.
Hur ska jag hitta någon som verkligen kan se mig för den jag är.
Fast hur kan hon se den verkliga jag om jag själv inte kan det?
Det kanske kommer med tiden.
Hon kanske kommer med tiden.
Philip
Det ända sättet
För att kunna gå vidare måste man släppa det förflutna.
Jag vågar inte det.
För om jag släpper det förflutna och försöker röra mig framåt, men inget händer.
Vad är jag då?
Om jag inte funnits och inte kommer att finnas, kan jag ändå finnas då?
Äh, jag bara yrar.
Hur som helt är jag väldigt rädd för att släppa det förflutna, det gäller inte bara just det här utan det mesta.
Jag är så rädd för att det ska vara så som jag tror det är.
Och det är tråkigt nog så oftast.
Människor är själviska. Förvänta dig aldrig hjälp av någon, när du som mest behöver det kommer de inte ens titta åt dit håll. Det är så vi människor är, med ett undantag av ytterstfå människor.
Som tyvärr ändå aldrig finns i din närhet då det gäller.
Jag anser mig alltid som att jag inte har några vänner.
Har jag inga vänner, har jag ingen som kan svika mig.
Om jag inte försöker, kan jag inte misslyckas.
Vissa anser att det är ett tråkigt sätt att leva.
Jag ser det som det ända sättet att leva.
Jag vågar inte det.
För om jag släpper det förflutna och försöker röra mig framåt, men inget händer.
Vad är jag då?
Om jag inte funnits och inte kommer att finnas, kan jag ändå finnas då?
Äh, jag bara yrar.
Hur som helt är jag väldigt rädd för att släppa det förflutna, det gäller inte bara just det här utan det mesta.
Jag är så rädd för att det ska vara så som jag tror det är.
Och det är tråkigt nog så oftast.
Människor är själviska. Förvänta dig aldrig hjälp av någon, när du som mest behöver det kommer de inte ens titta åt dit håll. Det är så vi människor är, med ett undantag av ytterstfå människor.
Som tyvärr ändå aldrig finns i din närhet då det gäller.
Jag anser mig alltid som att jag inte har några vänner.
Har jag inga vänner, har jag ingen som kan svika mig.
Om jag inte försöker, kan jag inte misslyckas.
Vissa anser att det är ett tråkigt sätt att leva.
Jag ser det som det ända sättet att leva.
Fortsättning
Det är fortfarande jobbigt.
Det visste du nog redan.
Jag visste det också, men valde att ignorera det.
Det går inte så bra att ignorera det. Det gör sig påmind hela tiden.
Jag tittar åt ett annat håll, pratar om något annat. Låtsas att det inte finns.
Det verkar nästan som om att det blir större bara för att jag försöker ignorera det.
Om ingenting fungerar.
Om inget hjälper.
Vad finns det då kvar att göra. Jag ser bara två lösningar till det. Båda är väldigt tråkiga, var av den ena är lättare men svårare.
Vad ska jag göra?
Är detta slutet? Är detta början?
Jag vet inte, jag står svarslös...
Har du något svar? Om du har får du mer än gärna tala om det för mig!
Det visste du nog redan.
Jag visste det också, men valde att ignorera det.
Det går inte så bra att ignorera det. Det gör sig påmind hela tiden.
Jag tittar åt ett annat håll, pratar om något annat. Låtsas att det inte finns.
Det verkar nästan som om att det blir större bara för att jag försöker ignorera det.
Om ingenting fungerar.
Om inget hjälper.
Vad finns det då kvar att göra. Jag ser bara två lösningar till det. Båda är väldigt tråkiga, var av den ena är lättare men svårare.
Vad ska jag göra?
Är detta slutet? Är detta början?
Jag vet inte, jag står svarslös...
Har du något svar? Om du har får du mer än gärna tala om det för mig!
För alla oss som inte vet vad vi vill
Det skulle aldrig ha gått, när vi stått på så olika ställen i livet.
Men livet gav oss lite tid ändå.
Vi kallade oss vänner, det är svårt att vara när man längtar och känner.
Vi skulle aldrig ha mötts, när vi födds på så olika ställen.
Vi kallar en lycka som är så svår att fånga.
Men vi syns igen vid 03.
Som en längtan för alla oss som inte vet vad vi vill.
Rough to kill
Ibland kan det gå en dag utan att jag tänker på det.
Ibland kan det gå en sekund då jag inte tänker på det.
Jag tror att det går framåt varje dag.
Att jag varje dag kommer lite längre ifrån det.
Att jag varje dag blir lite starkare och bryr mig lite mindre om det jag inte bör bry mig alls om.
Minnet är något jobbigt.
Det är svårt att komma ihåg roliga saker, viktiga saker.
Tråkiga saker, hemska saker brukar oftast sitta väldigt väl i minnet.
Jag själv kämpar med att bli av med minnen.
Alkoholen fungerar inte alltid, ibland kan jag få lite hjälp att glömma.
Ibland så har alkoholen helt motsatt effekt och ger mig endast mer minnen att bearbeta.
Glädje.
Glädje är nog min bästa medicin mot att minnas.
Ha kul och skapa nya minnen över de gamla minnernas plats.
Vissa minnen kommer jag har kvar för alltid, vare sig jag vill eller inte.
Jag måste bara acceptera det och lära mig att leva med det.
Men än är det inte över.
Än är det inte slut.
Jag ska kämpa vidare.
Jag ska orka.
Jag kommer att orka, jag kommer att segra!
Ibland kan det gå en sekund då jag inte tänker på det.
Jag tror att det går framåt varje dag.
Att jag varje dag kommer lite längre ifrån det.
Att jag varje dag blir lite starkare och bryr mig lite mindre om det jag inte bör bry mig alls om.
Minnet är något jobbigt.
Det är svårt att komma ihåg roliga saker, viktiga saker.
Tråkiga saker, hemska saker brukar oftast sitta väldigt väl i minnet.
Jag själv kämpar med att bli av med minnen.
Alkoholen fungerar inte alltid, ibland kan jag få lite hjälp att glömma.
Ibland så har alkoholen helt motsatt effekt och ger mig endast mer minnen att bearbeta.
Glädje.
Glädje är nog min bästa medicin mot att minnas.
Ha kul och skapa nya minnen över de gamla minnernas plats.
Vissa minnen kommer jag har kvar för alltid, vare sig jag vill eller inte.
Jag måste bara acceptera det och lära mig att leva med det.
Men än är det inte över.
Än är det inte slut.
Jag ska kämpa vidare.
Jag ska orka.
Jag kommer att orka, jag kommer att segra!
Hang out to dry
Hang out to dry.
Ibland blir man uthängd.
Det kommer tillbaka.
Det kommer verkligen att komma tillbaka.
Förhoppningsvis tusen gånger värre.
Jag har tålamod att vänta, vänta på rätt läge.
Jag skapade och kan också radera.
Ibland blir man uthängd.
Det kommer tillbaka.
Det kommer verkligen att komma tillbaka.
Förhoppningsvis tusen gånger värre.
Jag har tålamod att vänta, vänta på rätt läge.
Jag skapade och kan också radera.
Inte hon, absolut inte hon!
Hon är långt ifrån värd det.
Hon var aldrig värd det.
Hon kommer aldrig, hur mycket hon än kämpar eller vill bli värd det.
Eller någonting annat för den delen!
Hon var aldrig värd det.
Hon kommer aldrig, hur mycket hon än kämpar eller vill bli värd det.
Eller någonting annat för den delen!
Memories dies, feelings just keep a low profile...
Ny dag, nya tag.
Det går inte en dag utan att jag tänker på det.
Jag bryr mig inte längre, eller jo det gör jag visst. Mest är det nog att det stör mig.
Ibland undrar jag hur sådant WT kan komma mig under my skin?
De är inte värda ett enda öra. Säljer sig till högstbjudande hela tiden, det är ingen nyhet. Jag visste det från början, men jag gjorde bort mig. Jag gjorde det största misstaget av alla
Jag började bry mig! Så fort känslor är inblandade så är det väldigt svårt att se på saker och ting objektivit.
Jävligt svårt faktiskt.
Det som har varit bra, och lärande i just min situation är att jag VET exakt hur sanningen är, hur pass allting är.
Så jag kan se tillbaka på allting och ångra dagen då det trädde in i mitt liv något så fruktansvärt. Jag kommer bara att ångra mig, och det gör jag såklart.
Jag sa vid upprepade tillfällen under tidens gång, är det här rätt? (NEJ!) Kan man bete sig så här? (NEJ!) Är det här normalt (NEJ!) Gör jag fel som accepterar detta? (JA!)
Obehagligt att veta i efterhand hur pass rätt jag hade hela tiden men var för dum, för feg för att göra det ända rätta.
Det ända jag gör nu är att önska en evighet av olycka och missär för den här människan.
Är jag helt ensam om min känslor?
Är det någon som känner/har kännt liknande?
Det går inte en dag utan att jag tänker på det.
Jag bryr mig inte längre, eller jo det gör jag visst. Mest är det nog att det stör mig.
Ibland undrar jag hur sådant WT kan komma mig under my skin?
De är inte värda ett enda öra. Säljer sig till högstbjudande hela tiden, det är ingen nyhet. Jag visste det från början, men jag gjorde bort mig. Jag gjorde det största misstaget av alla
Jag började bry mig! Så fort känslor är inblandade så är det väldigt svårt att se på saker och ting objektivit.
Jävligt svårt faktiskt.
Det som har varit bra, och lärande i just min situation är att jag VET exakt hur sanningen är, hur pass allting är.
Så jag kan se tillbaka på allting och ångra dagen då det trädde in i mitt liv något så fruktansvärt. Jag kommer bara att ångra mig, och det gör jag såklart.
Jag sa vid upprepade tillfällen under tidens gång, är det här rätt? (NEJ!) Kan man bete sig så här? (NEJ!) Är det här normalt (NEJ!) Gör jag fel som accepterar detta? (JA!)
Obehagligt att veta i efterhand hur pass rätt jag hade hela tiden men var för dum, för feg för att göra det ända rätta.
Det ända jag gör nu är att önska en evighet av olycka och missär för den här människan.
Är jag helt ensam om min känslor?
Är det någon som känner/har kännt liknande?
21 år senare
Efter 21 år hände det.
Efter två år hände det.
Rädslan över att behöva vänta ytterligare 21 år var stor, saknaden var desto större.
Förtvivlan var störst. Varför visade jag inte? Jag kunde inte visa, men varför?
Jag sa, sa och sa. Men det är inte att visa.
Jag lever med en liknande känsla idag och den bevisar en sak för mig som jag sa, som jag alltid sagt förut. Man kommer aldrig över det, man lär sig bara leva med det.
Den känslan gör sig allt för mycket påmind nu. För ofta, det är jobbigt att ständigt skjuta undan tankar som jag egentligen vill hantera men kan inte. Orkar inte.
Det finns ju ingenting jag kan göra åt det förutom att lämna.
Varför är det så svårt.
Världen är ingen lekplats och livet är varken kul eller lätt. Det är något man är fast vid.
Många tycker det är fegt att begå självmord, jag tycker det är viljestarka som gör det.
Det finns självklart andra utvägar, men alla människor har sin bristningsgräns.
Du kommer till en skiljeväg och där kan det ta slut. Hoppas det finns bättre.
Jag har en gång varit lycklig.
Idag är jag inte det. Det var länge sedan jag var det.
Jag drömmer varje dag om att vara lycklig, att få njuta av det som går att njuta av.
Jag har svårt att se att det finns inom en snart framtid, jag ser bara mer problem och svek.
Var dag när jag skrattar och ler så gråter jag inombords. Om det inte syns så finns det inte.
Om ni inte ser att jag är ledsen så är jag inte ledsen. Fast jag är ledsen.
Jag är inget annat än ledsen.
Sekunden då jag blir ensam och bara råkar nudda tanken om vad som hänt så får jag blanka ögon och det dröjer inte länge innan jag känner tårarna rinna längs kinderna.
Det är jobbigt, men samtidigt befriande på något sätt. Det känns som det onda och tråkiga lämnar mig lite.
Jag vill inte lämna er.
Jag vill inte vara ensam.
Jag kommer inte, jag vill hoppas men vågar inte.
Svart eller vitt
Varför kan inte mina tårar ta slut?
Varför kan jag inte sluta gråta över något som jag aldrig ens från första början borde ha brytt mig om!?
Jag vill bara att allt ska ha ett slut.
Det känns som ett fruktansvärt utanförskap. De har fortfarande ingenting sagt.
Jag vet, de vet, de vet inte att jag vet.
Tårarna har fortfarande inte slutat rinna längs mina kinder.
Jag skäms.
Jag vill inte visa mig.
Jag vet att jag inte har gjort något fel.
Jag skäms.
Förtjänade jag verkligen det här?
Har "de" inte ljugit, bedragit eller svikit dig ännu så vänta bara. De kommer att göra det.
En kompis sa till mig: "Det är alltid de godhjärtade som får all skit, och du har fan fått tillräckligt för fem personer."
Det värmde så himla mycket att få höra men jag kan ändå inte förstå varför det händer mig, eller någon annan för den delen.
Philip M.
Varför kan jag inte sluta gråta över något som jag aldrig ens från första början borde ha brytt mig om!?
Jag vill bara att allt ska ha ett slut.
Det känns som ett fruktansvärt utanförskap. De har fortfarande ingenting sagt.
Jag vet, de vet, de vet inte att jag vet.
Tårarna har fortfarande inte slutat rinna längs mina kinder.
Jag skäms.
Jag vill inte visa mig.
Jag vet att jag inte har gjort något fel.
Jag skäms.
Förtjänade jag verkligen det här?
Har "de" inte ljugit, bedragit eller svikit dig ännu så vänta bara. De kommer att göra det.
En kompis sa till mig: "Det är alltid de godhjärtade som får all skit, och du har fan fått tillräckligt för fem personer."
Det värmde så himla mycket att få höra men jag kan ändå inte förstå varför det händer mig, eller någon annan för den delen.
Philip M.
Våga aldrig lita på någon
Allt är bara lögn och svek.
Finns inte någon som vågar stå rak i ryggen och säga vad som har hänt, vad de gjort.
Jag blir så arg hela tiden. Jag blir sviken hela tiden. Folk bara ljuger och bedrar.
Vad är det för fel på folk? Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte sluta lita på folk?
Jag tror jag är omsvärmad av helt fel folk! Jag känner inte många som inte har ljugit eller bedragit någon.
Varför? Om det är så, lämna då bara. Sluta håll på hela tiden. Var inte så jävla insöade på vad som "gäller".
Jag blir så äcklad av människor, av tjejer i första hand. De valsar runt och tror de kan bete sig hur som helst och att saker och ting inte kommer fram.
En sak att lära Er. VÄRLDEN ÄR LITEN!
Allt kommer att komma fram förr eller senare. Äcklad, jag blir så sjukt äcklad.
Jag hoppas verkligen och innerligen att dina värld kommer rasa samman inom en väldigt nära framtid.
Jag önskar dig inget gott.
Finns inte någon som vågar stå rak i ryggen och säga vad som har hänt, vad de gjort.
Jag blir så arg hela tiden. Jag blir sviken hela tiden. Folk bara ljuger och bedrar.
Vad är det för fel på folk? Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte sluta lita på folk?
Jag tror jag är omsvärmad av helt fel folk! Jag känner inte många som inte har ljugit eller bedragit någon.
Varför? Om det är så, lämna då bara. Sluta håll på hela tiden. Var inte så jävla insöade på vad som "gäller".
Jag blir så äcklad av människor, av tjejer i första hand. De valsar runt och tror de kan bete sig hur som helst och att saker och ting inte kommer fram.
En sak att lära Er. VÄRLDEN ÄR LITEN!
Allt kommer att komma fram förr eller senare. Äcklad, jag blir så sjukt äcklad.
Jag hoppas verkligen och innerligen att dina värld kommer rasa samman inom en väldigt nära framtid.
Jag önskar dig inget gott.
