Det ända sättet
För att kunna gå vidare måste man släppa det förflutna.
Jag vågar inte det.
För om jag släpper det förflutna och försöker röra mig framåt, men inget händer.
Vad är jag då?
Om jag inte funnits och inte kommer att finnas, kan jag ändå finnas då?
Äh, jag bara yrar.
Hur som helt är jag väldigt rädd för att släppa det förflutna, det gäller inte bara just det här utan det mesta.
Jag är så rädd för att det ska vara så som jag tror det är.
Och det är tråkigt nog så oftast.
Människor är själviska. Förvänta dig aldrig hjälp av någon, när du som mest behöver det kommer de inte ens titta åt dit håll. Det är så vi människor är, med ett undantag av ytterstfå människor.
Som tyvärr ändå aldrig finns i din närhet då det gäller.
Jag anser mig alltid som att jag inte har några vänner.
Har jag inga vänner, har jag ingen som kan svika mig.
Om jag inte försöker, kan jag inte misslyckas.
Vissa anser att det är ett tråkigt sätt att leva.
Jag ser det som det ända sättet att leva.
Jag vågar inte det.
För om jag släpper det förflutna och försöker röra mig framåt, men inget händer.
Vad är jag då?
Om jag inte funnits och inte kommer att finnas, kan jag ändå finnas då?
Äh, jag bara yrar.
Hur som helt är jag väldigt rädd för att släppa det förflutna, det gäller inte bara just det här utan det mesta.
Jag är så rädd för att det ska vara så som jag tror det är.
Och det är tråkigt nog så oftast.
Människor är själviska. Förvänta dig aldrig hjälp av någon, när du som mest behöver det kommer de inte ens titta åt dit håll. Det är så vi människor är, med ett undantag av ytterstfå människor.
Som tyvärr ändå aldrig finns i din närhet då det gäller.
Jag anser mig alltid som att jag inte har några vänner.
Har jag inga vänner, har jag ingen som kan svika mig.
Om jag inte försöker, kan jag inte misslyckas.
Vissa anser att det är ett tråkigt sätt att leva.
Jag ser det som det ända sättet att leva.
Kommentarer
Postat av: I
Ja du, hur man än vänder sig har man sin ända, förlåt, rumpa där bak.
Trackback
