undermyskin

Ny dag, nya tag.
Det går inte en dag utan att jag tänker på det.
Jag bryr mig inte längre, eller jo det gör jag visst. Mest är det nog att det stör mig.
Ibland undrar jag hur sådant WT kan komma mig under my skin?

De är inte värda ett enda öra. Säljer sig till högstbjudande hela tiden, det är ingen nyhet. Jag visste det från början, men jag gjorde bort mig. Jag gjorde det största misstaget av alla
Jag började bry mig! Så fort känslor är inblandade så är det väldigt svårt att se på saker och ting objektivit.
Jävligt svårt faktiskt.

Det som har varit bra, och lärande i just min situation är att jag VET exakt hur sanningen är, hur pass allting är.
Så jag kan se tillbaka på allting och ångra dagen då det trädde in i mitt liv något så fruktansvärt. Jag kommer bara att ångra mig, och det gör jag såklart.
Jag sa vid upprepade tillfällen under tidens gång, är det här rätt? (NEJ!) Kan man bete sig så här? (NEJ!) Är det här normalt (NEJ!) Gör jag fel som accepterar detta? (JA!)
Obehagligt att veta i efterhand hur pass rätt jag hade hela tiden men var för dum, för feg för att göra det ända rätta.
Det ända jag gör nu är att önska en evighet av olycka och missär för den här människan.


Är jag helt ensam om min känslor?
Är det någon som känner/har kännt liknande?