undermyskin

Det är fortfarande jobbigt.
Det visste du nog redan.
Jag visste det också, men valde att ignorera det.
Det går inte så bra att ignorera det. Det gör sig påmind hela tiden.
Jag tittar åt ett annat håll, pratar om något annat. Låtsas att det inte finns.
Det verkar nästan som om att det blir större bara för att jag försöker ignorera det.
Om ingenting fungerar.
Om inget hjälper.
Vad finns det då kvar att göra. Jag ser bara två lösningar till det. Båda är väldigt tråkiga, var av den ena är lättare men svårare.
Vad ska jag göra?
Är detta slutet? Är detta början?
Jag vet inte, jag står svarslös...
Har du något svar? Om du har får du mer än gärna tala om det för mig!